Humanitär militarism – Adana 4/11 2014

Likt organen i din kropp, är militarismens baser sammanbundna av ett blodomlopp.
Via farleder, flygrutter och remsor av asfalt, förses den med allt, som håller dess huvud hett och hjärta kallt.
Allt den vill är att få växa på andras bekostnad. Det här är en kostnad,
Som räknas i så mycket mer än kopek eller cent. För hur många gånger har det inte hänt,
Att natur och lokalbefolkning, har fått betala för militarismens tolkning,
Av stabilitet och fred? Vill ni ha exempel kan vi börja med,
Okinawa, Jeju-öarna eller Kazakstan, inom våra gränser Lappistan,
För Försvarsmakten kallade det faktiskt så, när de bjöd in Nato till Norrland för att öva krig och hålla på.

Märkligt nog är det ändå som om, vi gång på gång måste påminnas om, att det är genom baserna som,
Militarismen lever vidare och fungerar. För den som sen funderar,
På hur krig, konflikter och diktaturer beskrivs, undersöker vad som filmas och skrivs,
Och vad som inte gör det, bör det, stå klart att det för det,
Mesta, är skildringar som är till för militarismens bästa.
Utan uppföljning eller bakgrund, blir nyhetsrapporteringen så grund,
Att den mest liknar en kollektiv minnesförlust, där det enda som återstår är en lust,
Att intervenera, attackera, invadera, ockupera och sen fortsätta på flera platser och ännu mera.

När det börjar hetsas om ISIS, måste en därför ha is i,
Magen, För massakern på kurderna började inte nyss eller här om dagen.
I årtionden har Turkiet mördat och våldtagit, och i varenda del är det något som Nato godtagit,
Av den enkla anledningen, att den amerikanska militärledningen,
Inte kan riskera att förlora Incerlik och Bosporen, och nu tror jag det for en,
Fråga eller två genom ditt sinne, vars svar du förgäves söker i ditt minne.
Var har du hört det förut? Bosporen är ju låset söderut,
För vartenda fartyg i Svarta havet, och där finns som sagt Krim som navet,
I den södra ryska flottan. Ja, ni fattar ju vem som är katten och vem som är råttan,
I just den här leken…

Med ständigt klara skyar är väderleken,
I södra Turkiet optimal för flygplan, och det passar ju också som hand i handske Nato:s plan,
Att dominera området. Hittills har militärrådet, stått för det ena terrordådet,
Efter det andra (Ja, om vi till sist kan erkänna för oss själva och varandra,
Att Natos bomber är just terror, och inte collateral damage eller någon sorts olyckligt error.)
Och det är alltså några kilometer härifrån, som flygbasen Incerlik ligger, varifrån,
Amerikanska bomblaster till Irak har lyft, och utan att Nato alltså har gjort ett dyft,
Också turkiska bomber skickats till Kurdistan. Och du kan ju fråga dig nästa gång Nato är i stan,
Hur det här rimmar med uppdraget som demokratins väktare, och om du vill vara blott en åskådare på militarismens läktare?

Att USA eller Nato bryr sig om kurdernas väl och ve, är naturligtvis vad de vill att vi ska se.
Att Saddam faktiskt kom till makten, genom ett massivt stöd från militärpakten,
Och sen bombade kurderna med senapsgas, borde emellertid vara tillräcklig bas,
För dig att ifrågasätta det de påstår. Men så står vi ändå där vi står.

IS existens går inte att förneka, och även om det är viktigt att peka,
På Islamiska Statens ursprung och USA:s roll, på deras lystnad efter kontroll,
Så är läget på många platser verkligen akut, och på något sätt måste det ta slut.
Men det måste göra det utan USA, för lägena beskrevs vara eller va,
Precis lika akuta i Libyen, Afghanistan, Saddams Irak och Serbien,
Och resultatet är alltid, alltid, alltid, en okontrollerbar maktstrid,
Där inbördeskrig eldas på eller skapas. Varför, varför är det här exempel som ska efterapas?