Sju obesvarade frågor om den militära insatsen i Afghanistan. 4:7.

4. Varför var svenska soldater i Afghanistan?

Det här är en fråga som borde vara lätt att besvara. Det är den emellertid inte. Den svenska militära insatsen har av riksdag och regering motiverats på sätt som varit många och skiftande. Terrorismbekämpning, minoriteters rättigheter, skolor för flickor, och demokratibyggande är några av de skäl som framförts. De officiella målens svepande karaktär och bristen på uppföljning är något som skarpt kritiserats av Riksrevisionen.

Det har också framförts uppgifter om dolda mål. Att den militära insatsen är en eftergift för USA och främst syftar till att kvalificera Sverige för framtida militära insatser i NATO:s regi är något som bland annat hävdats av strateger på Försvarshögskolan. En utredning av insatsen bör rimligtvis utreda vidare hur stort inflytande en sådan öppen hemlighet har haft på beslutsprocessen.

Vid sidan av att målen varit luddiga, många och föränderliga finns också den inbyggda svårigheten att särskilja de mål som rimligen är ett militärt ansvar och vilka som ska lösas av civilt bistånd. Som vi har sett i avsnittet om taktiken med upprorsbekämpning är det här en sammanblandning som dessutom har eftersträvats. Det här gör en utvärdering extra svår. Ska militären tillskrivas framgångar med grundskoleutbildning för flickor? Ska den beskyllas för bakslagen vid senaste presidentvalet?

I en intervju i P1-morgon med anledning av den årliga försvarsveckan i Sälen fick ÖB Sverker Göransson frågan om afghanistaninsatsen varit framgångsrik.

”Då måste man titta på den del jag har haft ansvar för, alltså den militära delen, där vi har haft till uppgift att bygga afghanska säkerhetsstyrkor, alltså primärt armén och polisen, och det påstår jag har varit framgångsrikt. Men de andra delarna när det gäller utveckla och hjälpa till i samhällsstrukturen, det är inte en militär uppgift.”

Att på det här sättet plocka ut ett mål ur en uppdragsbeskrivning är naturligtvis bekvämt, men inte särskilt rättvisande då det är den militära strategin som drivit på det som kallats civilmilitär samverkan.