Nobels fredspris – Krönika i Folket i Bild 11/2015

Nyligen lät jag mina niondeklassare hålla tal på temat vad skulle ni säga om hela världen lyssnade. När min lillasyster hörde det utbrast hon skrattande: Det är ju bara för att du vill att de ska prata om fred! Vad skulle de annars prata om liksom?

Hon har så klart rätt. Fred har kommit att vara eller åtminstone symbolisera mänsklighetens högsta önskan. Antagligen är det just det som gör ordet så bedrägligt. Fred kan vara vapenstilleståndet under vilket alla sociala orättvisor kvarstår. Fred kan vara de rikaste ländernas ockupation av ett av världens fattigaste. Fred kan vara tiotusentals kärnvapen med potential att utplåna civilisationen.

Men att fredsbegreppet kan fyllas med vad skit som helst betyder inte att det är oanvändbart. Vi måste bara vara noga med att definiera det. Så som Nobel gjorde i sitt testamente. Det handlar om avrustning, skiljedom och internationalism. Med andra ord om en radikalt annan världsordning.

Det är en definition som den norska nobelkommittén urlakat till oigenkännlighet med pris till Obama, EU och Kissinger. Men det är också en definition som bland andra den norske författaren Fredrik Heffermehl har kämpat outtröttligt för att återupprätta.

Nu har så ett nytt fredspris utdelats. Den här gången till Tunisiens nationella dialogkvartett. Det är inget kontroversiellt pris. Dels för att organisationerna är nästan helt okända. Dels för att de åtminstone hyfsat stämmer in på Nobels definition.

För visst har de arbetat mot krig och åtminstone på ett nationellt plan för förbrödring. Ändå är det en tanke som skaver. Indirekt läggs väl skulden för den arabiska vårens misslyckanden nu på folken. Som om det var deras oförmåga att upprätta dialogkvartetter som ledde till blodbaden. Så mörkas den roll bombningarna av Libyen spelade. Det massiva våldsanvändandet och ständiga intervenerandet började där.

Och mina niondeklassare? De pratade om att leva i miljonprogrammet, om religionens förförande makt och om att snacka mindre och göra mer. Inte en enda talade om fred. Än lever hoppet om det radikalt annorlunda.