Slutplädering – rättegång i Örebro tingsrätt

Vi är nio personer som trängs på de åtalades bänk. Vi har förhörts, fotats och frågats ut igen. Våra ansikten, våra motiv och våra tankar har blivit offentliga handlingar. Under överskådlig framtid är de fritt tillgängliga för vänner och fiender, bekanta och främlingar, kollegor och chefer.

 

För vår gärning kommer vi att dömas och dömas igen. Här kommer vi med all sannolikhet förklaras skyldiga. I den moraliska domstol som finns inrymd i varje människa kommer vi att frias ibland och fällas ibland. Hur domen faller är upp till var och en. Att den faller är emellertid helt avhängigt två saker – gärningen och personen.

 

Målsägarplatsen är tom. Där sitter ingen människa av kött och blod. Ingen som vi kan döma eller fria. Den för domen så nödvändiga personen saknas. Och den hade saknats även om någon behagat komma. VD:n, aktieägarna, ingenjörerna, styrelsen. Alla och ingen är ansvarig. Men gärningarna finns där lika fullt.

 

Vapen har per definition bara tre funktioner. Med dem kan vi hota, skada och lemlästa andra människor. Inget annat. Vi kan göra det för syften som vi uppfattar som goda eller onda. Men vi kan bara göra det. Hota, lemlästa och döda. Vapentillverkning är en gärning. Vår inställning till den varierar. Vår inställning till mutor och korruption varierar märkligt nog lite mindre.

 

1985 undertecknades världshistoriens största vapenaffär. Säljare var BAE. Köpare var Saudiarabien. De kallade affären för Al Yamamah – arabiska för duvan. Den första leveransens duvor var 118 stridsflygplan med extra allt. Sen dess har leveranserna i enlighet med kontraktet fortsatt, sen dess har Saudiarabien tagit få eller inga steg mot demokrati, och sen dess har flygplanen använts till att bomba Jemen från fattigdom till humanitär katastrof.

 

Den enes död den andres bröd, business as usual och det sägs att verkligheten överträffar dikten. Tjechov sa en gång att ”om du har en pistol hängande på väggen i första akten måste den avfyras i sista”. Pistolen är nu avfyrad. Men ändå har vi kanske inte sett sista akten. Däremot vet vi mer om den första.

 

I vad som snarare har drag av Shakespeare än av Tjechov spelas huvudrollen av prins Bandar. I den saudiska kungliga familjen är det han som fått ansvar för upprustningen av militären. För att göra det svåra beslutet lättare får hans dotter en ny mercedes, frun en Rolls-Royce och prinsen själv en Aston Martin. Bilarna kompletteras med ett flygplan för att frakta dem mellan olika semesterorter.

 

En av prinsens söner får åka på skidresa. 99.000 pund slutade visst notan på – exklusive själva resan för 56.000 pund. Efter en senare familjesemester i Beverly Hills mellanlandar prinsens fru i New York, Paris och Kairo. Hotellkostnaderna uppgår sammanlagt till över 300.000 pund. Dotterns smekmånad kostar lika mycket.

 

Sammanlagt får prinsen och hans närmaste på det här sättet gåvor värda sammanlagt en miljard pund av BAE. Kvitto för varenda utlägg finns efter en husrannsakan hos brittiska Serious Fraud Office. Efter påtryckningar från saudiska regeringen, BAE och delar av brittiska regeringen läggs utredningen ner i brist på bevis 2006. Enligt BAE:s vd har företaget då tjänat 43 miljarder pund på affären och räknar med att tjäna lika mycket till under de närmsta 20 åren. En miljard i mutor, åttio miljarder i vinst och ett ödelagt Jemen alltså.

 

Men det går att döda också utan att pistolen avfyras. Till dagens rättegång kallades Andrew Feinstein – en av världens främsta korruptionsutredare, expert på vapenhandel och före detta parlamentsledamot i sydafrikanska ANC. Feinstein själv var positiv till medverkan. Åklagaren stoppade vittnesmålet med motiveringen att ”det objektivt sett inte kan tillföra målet något”. Objektivt ser jag saken annorlunda.

 

Uppgörelsen med apartheidsystemet var i mycket också en uppgörelse med militarismen. När makten fördelades på fler och normala relationer med grannländerna återupprättades kunde de resurser som militären slukat läggas på annat. Och med den utbredda fattigdomen och en skenande HIV-epidemi fanns det verkligen annat att lägga dem på.

 

Men nyfödda demokratier är ömtåliga. Och världen är en dålig förälder. Sverige stödde frihetskampen. Fem år efter den vunnits var vi tillbaka för att kränga JAS. I det som hände sen har Sverige och Saab en stor skuld. Men den delas med en lång rad regeringar och vapenföretag. Och värst av alla var BAE – enligt Feinstein ”the main villain of the piece”.

 

För också den här gången finns bevisen. Som utredare sammanställde Andrew Feinstein ett vattentätt åtal mot BAE. Vattentätt sånär som på en liten detalj – partikamraterna. Feinstein fick kicken och åtalet lades ner. Mutkolvarna fortsatte och demokratins skador var livshotande.

 

Enligt en harvardstudie dog 365.000 sydafrikaner en för tidig död eftersom pengar och vilja saknades för ett HIV-program. Hur många som under åren efter vapenaffärerna dött av usla bostadsförhållanden är inte klarlagt. Däremot är det klart att de pengar som gavs till BAE och Saab hade räckt till två miljoner bostäder. Pengarna räckte för övrigt inte heller till att hålla planen flygande. De har varit i luften i snitt 20 timmar per år.

 

Gärningarna finns. Liksom gärningarnas offer. Och efter att ha granskat gärningarna kan vi också skönja den målsägande. Det är den ansiktslösa girigheten som hånler åt oss. Och åt er.

 

För ärade nämndemän och domare det är det här det kokar ner till. När ni tror er upprätthålla lagen genom att döma oss är det i själva verket precis tvärtom. När girigheten vuxit sig så stor att den kan driva och lägga ner mål efter eget tycke är er plikt en annan. För att upprätthålla lagen måste ni frikänna oss och därmed er själva.

 

För ett frikännande kommer ni att få kritik. Men liksom vi kommer ni att kunna försvara era gärningar. Genom våra politiska partier är ni tillsatta av folket. Och det är inför dem ni ska stå till svars. De socialistiska kommer förstå er utifrån sin solidaritet med världens förtryckta. De liberala kommer sluta upp i skyddet av kapitalismen mot den värsta avarten. De konservativa kommer se det som en kamp mellan det nationella och det multinationella. Så kommer också ni frikännas.

 

Här sammanfaller det politiska, det juridiska och det moraliska. Och därför yrkar jag på friande dom.