Är ditt hjärta varmt eller kallt? – Gdansk 17/9 2014

Det här är en av alla de berättelser, som vi sällan ser, för de så många gånger fler,
Historierna från blodiga fält, där stridsvagnar vält, fram och bomber smält,
I kilogram, ton, för, att lösa konflikter så som militarismen gör,
Det vill säga inte alls. Åt något annat vill jag ge hals.

Det här är berättelsen om, några hundra arbetare som,
Tände gnistan som fällde ett imperium, och med det gav rum
För viktiga värden, som hela världen,
Borde tacka för, jag kan knappast snacka för,
Polackerna, en enda polack, men kanske kan jag visa varför det är skitsnack,
Att upprustning ger fred, eller kan skapas med,
Hjälp av invasioner och militär. Det här är,
Berättelsen om hur det mod, ser ut som stoppar blod-
Badet, för bara om vi vet, va det,
Var som hände, kan vi undkomma det elände,
Vi skapat, när vi sällskapat
Med militarism för vår säkerhet. När det enda som med säkerhet
Kommer från det är det motsatta. Här var alltså arbetarna ansatta
Av både sin egen kommunistiska diktatur, och det tryck som kom ur,
Sovjetunionens makt, över alla i den pakt
Som kallades Warszawa, och som va
Natos motsvarighet i öst, att en av två nu är borta är en klen tröst,
Deras överordnade krav var, att de skulle få ha sitt oberoende fack kvar,
Och rätten att strejka när, arbetsförhållandena är
På väg att ändras, eller inte förändras
Snabbt nog. Det tog
Dem tio år att bygga en organisation, med inspiration, information
Om, från, tidigare kamper, så året när Per,
Pelle, jag, föddes i norr, släppte de svetslågor och borr,
Gick på strejk i sitt eget skeppsvarv, för att till sina barn i arv,
Lämna något som verkligen räknades, då räknades
De bara i hundratal, som gjort ett val,
Som fick myndigheterna att kalla dem förrädare, och få att se dem som sina företrädare
Men tiden var med dem, redan inne på dag fem,
Hade strejken spritt sig, och även de i politikens mitt, säg
Liberaler, sympatiserade med, dem som de annars gjort till sed
Att försöka hålla på avstånd. Det var ett tillstånd
Som hade kunnat sluta blodigt, om inte strejkarna så tålmodigt
Sett till att hålla tillbaka vål-det, i fabrikerna hade de koll, det
Var deras skydd mot infiltratörer och regimens provokatörer
Som inget hellre ville, än att med sin dille
För makten, öka takten
På polisens marscherande, så att deras eget orerande
Om strejken som ett hot mot säkerheten, skulle kunna maskera grymheten
I deras repression och lögnerna i pressens fiktion
Det tog ytterligare ett par veckor så, strejkade en halv miljon arbetare på,
Trehundrasjuttio fabriker över hela landet, ännu en tid och de vann det
De hade varit ute efter, det var rättigheter
Som fem dagars arbetsvecka, och möjligheten att strejka när det fick räcka.
Efter ytterligare ett decennium, kom den händelse som präglade slutet av föregående millenium
Den kommunistiska regimen föll, och efter det höll
Sovjetunionen bara ytterligare några år, och det är det här vi inte får,
Glömma, det som de inte får tillåtas gömma.
Vår ärkefiende under hela kalla kriget, den som tvingade fram gediget
Stöd till vapenindustrin och en enorm krigsmaskin,
Besegrades inte med vapen och soldater, utan av kamrater
Som inte längre ställde upp på kommunismens hycklande. Det var stridsvagnar mot cyklande
Attackflyg mot ickevåldsverktyg,
Kall militarism mot glödande idealism,
Vi vet alla vilka som vann, men tyvärr hann
Vi aldrig fatta ett det var ett krig som äntligen tog slut, ett hat som till sist dog ut
Femtio år av krig var över, det är sorgligt att vi behöver
Påminnas om att andra världskriget inte blev fred, utan omedelbart fortsatte med
Ett kallt krig som oftast var varmt, särskilt i länder där det var armt
För det är först när militarismen utmanas på riktigt, vi kan göra något viktigt
För andra, för varandra
Nej, vi hann inte förstå vad som hänt, vilket hopp som tänts
Förrän det var dags för utvidgning av Nato, och när människor sa No to
Another war on terror, the iraqi error
Var det redan sent, det enorma motståndet för klent
Mot den krigsapparat, som med sitt vanliga prat
Om stabilitet och andras ondska, kunde, kommer, ska
Göra om det igen och igen, tills vi på allvar ifrågasätter vem som är vår vän
Och vem som är vår fiende, jag konstaterar med ett leende
Hur många som vill credda sig för kampen när de har vunnit, hur apartheid knappt hunnit
Avskaffas förrän alla var på Mandelas sida, kondoleanserna var nästan morbida.
Men det är nog så det funkar, det är de vars hjärtan dunkar, och de som hellre lunkar
På i sina vanliga spår, som pessimistiskt spår, att det inte går och gärna påstår, att vi inte får
Ändra ett fungerande system, alldeles oavsett hur många problem,
Det egentligen innebär. Det här är,
Sorgligare än allt. Du måste bestämma dig. Är ditt hjärta varmt eller kallt?