”Jag har typ gett upp mina försök att förstå vad som händer” – Kharkiv 26/9 2014

”Jag har typ gett upp mina försök att förstå vad som händer”

Fick ett mejl från en vän igår, inte om hur han mår, utan om att det inte går,
Att förstå vad som händer i Ukra-ina, eller åtminstone att han gett upp sina
Försök, för varje gång det dök, upp en uppgift i krigets hets och rök
Som gick att hålla fast vid, visade det sig efter en tid,
Alltid kunna vara precis tvärtom. Det här är något som
Många antagligen känner igen sig i, vi vill veta men är ej i
Regionen, området, landet och kan, orkar, hinner inte rensa bland det
Som är propaganda och det som skrivits i en annan anda.

Ännu svårare blir det när, det som verkligen är
Propaganda, ligger nära sanningen, när sammanblandningen
Avsiktligen blir total, och vi till slut bara orkar se siffror och tal,
Siffror för hur många som dött, hur många som blött,
Fått sina ben bortsprängda, sina armar eldfängda,
Siffror för hur många som tvingats fly, och lämna sina hem, sin stad, sin by
För hur många soldater som kallats in, hur många som kallat sin
Granne vän, men, sen, nu, inte längre kan vara den
Som den en gång var. Och när det är bara siffror kvar
Har militarismen vunnit. Lyckligtvis har vi inte hunnit
Riktigt dit än, och det här är en,
Rapport som vill ta upp en annan sida, lyssna, se, vrida
och vända, på varenda,
berättelse och argument, för att förstå vad som hänt
Varför det har blivit, som det har blivit, och om det fredsavtal som de skrivit
Kommer att hålla, eller om det finns andra lösningar för att få dem att avhålla
Sig från våldsamheter och från de grymheter som fyllt våra nyheter.
Det jag berättar här, bygger på den senaste veckans arbete där
Jag lyssnat på människor som, av egna erfarenheter vet något om,
Hur det gick till, innan och efter kriget startade i april
Studenter som deltog på Majdan, flyktingar som knappt hann
Ta sig bort från Donetsk förrän, deras hem blev mål för en,
Attack med granater och raketer, officerare som ser likheter
Med nazisternas tidigare annektering, personer som ogillar landets fixering
Vid militära medel, många som hoppas kunna förändra med sin röstsedel
Och många som inte längre tror att det går, journalister som får
Allt att likna en FSB-operation från början till slut. Och de som går lika hårt ut
Med sin slutsats att allt är en fascistisk kupp, och så de som står upp
Och vågar kritisera sina egna led, som i de fredsmarscher med
Tusentals deltagare i Ukraina och Ryssland. Det är alltså bland
Annat de här vittnesmålen, jag använder för att få en,
Bättre överblick, en djupare förståelse. Men det är en riktig förebråelse
Att en dryg vecka, knappast kan räcka. För att täcka
En så komplicerad konflikt, behövs minst en månad per distrikt.
Det här är alltså ett preliminärt resultat, men med ett uppenbart
På plats-perspektiv. För att vara effektiv
Måste jag komma igång någon gång, annars blir dikten för lång, även som följetong
Här kommer tre frågor, färre svar, tyvärr uppträder de inte i par

Ett. Vilka strider i Donbassområdet? Och vem betalar då det
Stora antal ryssar och andra nationaliteter, som krigar i snabbt sammansatta enheter
På båda sidor av konflikt-en. Svenska nazistens Azov är inte så lite likt en
Av de fascistiska frivilligbataljoner, som matade Hitlers kanoner,
Aidar är en oligarkdriven milis, som köpts för ett okänt pris,
På separatisterna sida är femton till åttio procent, utlänningar som någon eller något sänt,
Kanske, kanske är övertygelsen deras egen. Om ryska styrkor är Putin förtegen.
Nato och Ukraina räknar dem i tusental, men att helt tro på dem är ett val,
Jag inte är beredd att göra, minns alltför väl hur lögnen om kärnvapen användes för att möjliggöra,
Ett av de blodigaste krigen under min livstid. En uppgift att fästa större trovärdighet vid,
Är den från de ryska soldatmödrarna som, är helt övertygade om,
Att ryska soldater beordrats ut, och på det kräver ett omedelbart slut.

Två. Också i västra Ukraina blev myndigheter ockuperade, men då agerade
Ukrainska staten och väst helt annorlunda. Varför valde de då att blunda
För att sen i öst svara med militära metoder? I det ligger en förklaring till de floder
Av blod som sen blev resultatet, av att det blossande hatet
Fick fritt spelrum. Kalla mig gärna dum,
Men är det inte märkligt att, efter månader av dödande dag och natt
Sitter de nu likväl i förhandlingar, som hade kunnat genomföras innan krigshandlingar
Förstört livet för miljoner, och skapat okontrollerbara militära fraktioner?

Tre. Varför tog Ryssland Krim? Hokuspokus, simsalabim
Så var en hel halvö rysk. Många liknar det vid den annektering som var tysk.
Det är en inte särskilt träffande parallell. Av allt var just det här ingen skräll,
En av få saker som för mig inte kom oväntat, men så finns det också inpräntat
I mina tankar hur militarismen funkar. Det är för baser dess hjärta dunkar.
Släpp Tyskland och se i stället Kosovo, så har ni ett bättre exempel på
Varför det blev som det blev, när vi folkrätten avskrev.
Utan stöd från FN bombade Nato Jugoslavien, som väntat var det många som gav igen
På minoriteterna och skyddet för civila, blev en ursäkt för mobila
Förband att rensa bort, dem som inte var av rätt etnisk sort.
Men inte bara förvärrade Nato konflikten, för här överträffar verkligheten dikten
De såg till att Kosovo blev sitt eget, så att de skulle få sitt eget
Territorium för att förbereda nästa slag. För vad finns där idag?
En av Natos största baser i Europa. Om det här borde vi vara ute på gator och ropa
Inget av det här gör Rysslands handlande rätt, men för oss som har sett
Utvecklingen under en längre period, var det uppenbart att för mycket stod
På spel, när en så stor andel, ja kanske svartahavsflottan som hel-
Het finns där, och det här är, som det alltid är, när
Militarismen står för logiken. Vi måste få bort mystiken
Som säger att det handlar om humanitära mål. För först när vi lyckats slå hål
På den myten, kan vi på allvar fundera över byten
Av system, för lösandet av våra gemensamma problem.

För många handlar det här om drömmar. Och det är här mitt hjärta verkligen ömmar.
Som alla andra vill människor här, ha en framtid där,
Livet är både tryggare och friare, och med både Ryssland och EU som friare
Är det många som bygger drömslott, utan koppling till den lott
Som tillfallit pensionärer i Lettland, eller oppositionella i deras norra grannland.
Oavsett vad som händer, är det alltför stor risk att drömmarna vänder
Och blir en bitter besvikelse. Men här är det slut på min utvikelse.

För att ändå lämna dig pepp, och utan uppgivet hängande läpp,
Har jag på hemsidan samlat, sånt som jag snubblat över, ramlat
På. Det är asfaltens antimilitarism och exempel på aktivism,
Och så en del om vilka böcker som blivit populära. Här har vi kanske en del att lära.
Så till den vän jag berättade om först, ge inte upp, låt oss tillsammans stilla vår törst
Efter kunskap, och vänskap, med andra som står för fredens budskap.