Asfalt och böcker

På de stora reklamtavlorna i Ukraina syns diverse patriotiska budskap. En del är nästan vettiga (om ett enat land) och andra bara militaristiska (om plikten att bli soldat i armén eller i något frivilligförband). Men så finns det också de där andra budskapen. I Kiev var asfalten på strategiska platser så som gångvägen mellan universitetet och tunnelbanan och ytan strax intill ett övergångsställe på en av huvudgatorna fylld med antimilitaristiska citat. Ett urval bilder med översättningar finns nedan.

Nedan finns också något om de spår kriget har satt i människors läsvanor. På bokmarknaden i Lviv var två författare närvarande på ett sätt som de inte har varit förut. Utspridda på presenningar och enkla bord fanns en handfull exemplar av Hitlers ”Mein kampf”. Inte så peppigt i en del av landet där fascistiska rörelser vuxit sig starka. Mer uppmuntrande var mängder av böcker skrivna av Erich Maria Remarque – en av världens främsta antimilitaristiska författare. I Sverige är det få som har läst annat än ”På Västfronten intet nytt”. Bara på den här marknaden fanns det sju titlar översatta till ryska.

Pelle

IMAG0299

”Det här kriget kommer att sätta stopp för alla krig. Det kommer nästa också att göra.”

IMAG0313

”Någon gång kommer ett krig att tillkännages utan att någon kommer.”

IMAG0320

”Krigets konsekvenser kommer alltid att vara allmän katastrof och moraliskt förfall.”

IMAG0315

”Ingen behöver egentligen kriget, men många behöver hatet.”

Krigets första offer...

”Krigets första offer är sanningen.”

IMAG0322IMAG0324

Ksenija med Remarques ”Triumfbågen”.

På tåget mellan Kiev och Kharkiv hamnade jag bredvid Ksenija. Som student från Lugansk har hon under det senaste året haft alltför många anledningar att fundera över krigets orsaker och konsekvenser. Slitna exemplar av Remarques böcker går därför nu runt bland hennes vänner.

”Om Remarque hade levat nu hade han antagligen skrivit väldigt annorlunda om kriget här. Mer inifrån, mer från vanliga människors perspektiv. Inte bara för politikens skull så som det är nu.”

”Så varför finns det ingen som skriver så?”

”Ärligt talat vet jag inte. Jag hade gärna sett att det hade funnits, men av någon anledning gör det inte det.”

”Remarque betraktades i Tyskland av många som en förrädare eftersom han skrev om det egna landets misstag. Ibland tror jag att det har med det att göra.”

”Så är det nog. Kanske blir det bättre. Om fredsavtalet nu håller. Jag tror det kan bli lättare att prata om kriget när det är över.”